mindrematmersex

Okej. Som Y tidigare nämnde hände ju något märkligt väl nere i Skåne. Jag trodde till en början att jag var i en dröm (vilket visade sig vara sant, men inte på de vägar jag hade tänkt). Både "Kalle" och "Pelle" var i samma lilla stuga nere i Skåne med mig. Pelle som jag hade varit lite intresserad av tidigare och Kalle som jag veeeeerkligen inte skulle banga på. De var där och deras tre killkompisar, och så jag och min kompis.

Eftersom min kompis redan hade sitt ragg bland de andra tre killarna fanns bara jag kvar. Jag vet att det låter hemskt men det var ju bara till min fördel. Jag befann mig lite i den situationen där jag inte visste riktigt vem av Kalle eller Pelle jag skulle välja.

Men så hände något. Jag valde varken Kalle eller Pelle. Istället låg jag med deras kompis, låt oss kalla honom Adam, mitt på åkern, i natten, under regnet och myste. Vi gjorde inget mer än att ligga med benen över varandras och försöka värma varandra under en jacka vi hade som skydd.

Jag vet att det låter otroligt nördigt, men det var perfekt.

Jag hade inte haft några som helst tankar på Adam förut, mer än att jag har tyckt att han har varit väldigt söt.

Men nu tror jag verkligen att jag skulle kunna börja gilla honom. Jag känner honom knappt, men skulle gääärna vilja lära känna honom bättre! Jag känner verkligen att nu är det min tur att hitta någon som faktiskt gillar mig tillbaka!

Jag vet att det låter tragiskt, antagligen. Men efter en stor olycklig kärlek (kan ta det mer någon annan gång) och ganska mycket olycka när det gäller killar över lag (kommer mer om det senare as well) så är det faktiskt min tur!

Ska förhoppningsvis träffa Adam imorgon hemma hos en kompis på lite chillkrök. Får se hur det känns då. Man vet ju aldrig, den perfekta kvällen kanske bara var once in a lifetime, för oss iallafall.

Jag ångrar lite att jag inte gjorde något med Adam den kvällen, för tro mig. Det kunde lika gärna ha hänt. Med ansiktena fem centimeter ifrån varandra, ensamma, på en åker mitt i natten.

Men å andra sidan kanske det hade förstört. Nu minns jag det iallafall som det perfekta ögonblicket.