On the countryside

Hejhej. Jag är på landet. Då menar jag verkligen LANDET. Här finns inte ens täckning. Det enda som finns är kor och några hästar. Dom är iförsig söta. Förutom den kossan som jag och syster trodde höll på att kalva eftersom det hängde ut någon kletigt ut rumpan på kon, inte ur bajshålet alltså (det såg vi eftersom kon bajsade samtidigt) utan ut genom kons mutt-hål. Det kletiga var stort och min syster var säker på att det där var minsann baksidan av en kalv. DEt var det inte. När vi kom tillbaka till vårt hus och imponerade visade bilder på det kletiga så förklade min moster att det där var något helt annat. Det var typ livmodern/moderkakan som hängde ut. Plötsligt var bilderna extremt äckliga vill jag berätta. Det är väl rätt chill här dock men jag har fått mens och i natt vaknade jag med feber. Helt underbart! Jag träffade mitt ex i tisdagsnatt och vi pratade igenom allt. Exet sa att exet inte släppt mig, saknade mig och tänkte på mig och när exet träffar mig så kommer tydligen känslor tillbaka och blabla. Trots allt detta så vill exet vara med sin nya partner för man ska ju liksom inte såra någon och exet är ju kär i partnern (också?). Och med det vill jag bara säga: GOOD BYE! Gränsen är passerad. Jag sa tillochmed till exet att exet inte fick höra av sig mer (är rätt stolt över det faktiskt med tanke på att jag såklart VILL att exet ska höra av sig för jag har ju känslor för exet men jag vet också att ska jag komma över exet så kan vi inte höras). Jag sa dessutom att exet inte får prata mer med våra gemensamma kompisar om vad exet känner för jag vill inte veta. Jag vill lämna det här bakom mig. Jag är inte arg, jag önskar exet all lycka i framtiden men för mig är det där historia. Något som jag ska komma över. Så är det bara. Saknar btw X väldigt mycket och hoppas på mycket smaskig uppdatering när hon kommer hem. Nej, nu ska jag slå på någon serie och försöka bli frisk. Puss♥
/Y

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0